Tisdag 30 sep 2014

Hej och hopp i min lilla låda, vad det har blåst inatt! Att säga att det var storm är väl liiiiiite att ta i, men det var inte långt ifrån. Så under natten blev det American Dad under tiden som fönsterna typ blåste in och kabeln (?) utanför mitt fönster typ piskade sönder halva bergen. Typ.

Började dagen med en sväng på gymmet och sen har vi ta mig tusan myst till det hemma idag också. Så här lungt under så här lång tid har jag inte haft sedan… Februari? Rätt gött. Men imorgon är det dags för shopping känner jag.

Men det är inte bara ro och vila här för ikväll är det aroma-kurs. Vad är det, undrar du. Det gör jag med, så det ska bli spännande.

Det har kommit jätte mycket snö på topparna här och molnen hänger kvar, så det är nog inte långt kvar innan snön letar sig neråt. Det tycker jag är mys! 

Ska bara handla lite koftor (fryser ihjäl), och sen så är jag och kängorna redo!

Hörreni, det är SOA s7 här ikväll. URSÄKTA MIG, men om det inte händer något som faktiskt spelar någon roll ikväll så kommer mitt lilla hjärta att brista. Jo, det kommer det.

Jag kommer dock inte att sluta kolla även om det inte händer något ikväll, men jag kommer att kolla med en tom blick och en brusten själ. Jo.

Hemma-mys i klippiga bergen

Det har inte varit många dagar med dåligt väder sen vi kom hit! Knappt någon alls faktiskt. Liten regnskur har väl dragit förbi, men sen har det gått över. Idag däremot så är det riiiiiktigt mysväder!
Det regnar, är kallt och molnen ligger långt, långt ner på bergen.

Så idag passar vi på att mysa lite hemma efter en sväng på biblioteket tidigare i förmiddags. Jag tvättar, bloggar och allmänt chillar runt i mina myskläder samtidigt som jag ibland stannar upp för och titta lite på molnen. Väldigt mys.

Känns rätt gött faktiskt, kände mig lite halvt bortkommen imorse. Vaknade och spenderade 15 minuter med att panikartat lyssna på nyheterna där dom berättade om Chicagos flygplats som har typ kaos delux just nu. Mamma och pappa ska hit och KÄRA NÅGON, hur ska dom göra nu?! Sen insåg jag att hoppsan, det är ju inte jätte nära till Chicago härifrån, så det ska nog lösa sig. Efter det begav jag mig till gymmet och höll på att somna under core-passet. Närå, sitter fint med lite chill resten av dagen.
Jag är så himla bra på att chilla. Det och städa. Jag kommer lätt att bli en perfekt hemmafru en dag. Helst till en rik amerikanare. Tack på förhand.

Idag ser man inte mycket berg. 

Amerikanarnas favorit; att göra allt cp-stort. Som sängen alltså.  

Halva budgeten har hittills gått till värmeljus. 

Myskläder är inte komplett utan rosa leopard-tofflor med rosetter på.  

Här kan man sitta. 

Front Range Village

Hopp i helvete, vad snabbt tiden går! Det är ju knappt så att jag hinner med ett inlägg om dagen och aldrig innan har jag varit så ledig som jag är nu.

Igår så åkte vi till ett shoppingmall. Eller ja, ett utomhus-mall, precis som det andra som jag har snackat om, Centerra. I vilket fall som helst så åkte vi till ett nytt sådant igår och hopp i min lilla låda vad festliga affärer där var. Bland annat en superfin inredningsbutik där jag ville köpa allt, men egentligen inte, eftersom att det var så dyrt. Nästa som i Sverige. Vad säger vi till det? TACK, men NEJ tack. Så det blev mest pannkaka med den affären, men jag gick rakt in i en modeaffär istället med galet fina väskor och kläder, till USA-pris. Vad säger vi till det? YES, thank you. Så säger vi.

Men jag är mig en liten funderare. Måste fundera hit och dit och sen några svängar till innan jag bestämmer mig, så inte blev det något där heller. Men jag har mycket att fundera på! Det bådar bra. Bra för min garderob, men dåligt för min ekonomi.

Sen hittade vi en djuraffär som även denna gjorde mig ytterst besviken. Inte heller här hade dom djur. Jätte lyckligt för djuren, mycket olyckligt för mig. Jag vill ju så gärna klappa på ett luddigt litet djur-huvud, är det så mycket begärt?!

Sephora (HUR uttalas detta?) var en besvikelse. Jo, men det var det. Så då var det fastställt. Har inte mycket mer att säga på den punkten.

MEN SEN, sen hände det! Vi hittade en jätte stor partybutik och när vi kom in där så fick vi alla hålla i våra små hattar för att inte bli helt och hållet till oss i trasorna. Det var enormt! Och hade ALLT, i gång efter gååååång efter gååååååååång. Så sjukt många kostymer, uppsättningar till tema-fester (i stort sätt VILKET tema som helst) och en massa, massa kak/tårtpynt. Tydligen så finns det saker som jag inte behöver fundera på innan jag köper och det visade sig vara tårtpynt. Ja men, jag tycker endån att när man har egen lägenhet så ska man kunna bjuda på muffins/cupcakes med jätte festligt pynt. Nu är det alltså bara lägenheten som saknas. Detaljer!

Var bara tvungen att handla röda koppar.
HUR amerikanskt?! VÄLDIGT amerikanskt. 

Som om dagen ens kunde bli bättre, så hittade vi ÄNTLIGEN en ekologisk affär! Dom hade ALLT. Frön, frukt, grönsaker, piller i massor (ÄLSKAR piller), tee;er och allt, allt annat. Vi gick därinne i 45 minuter och bara pillade, läste och drog ner saker i våra korgar. Och då stressade vi oss endån igenom besöket. Det var magiskt! Ni förstår inte hur svårt det är att få tag i frön här. I Sverige så ligger det endån OK i pris, men här finns det typ inte ens. ALLT är behandlat och smaksatt. Eller utblandat med M&Ms. Och då överdriver jag inte ens, det är verkligen det. Helt sjukt! I vilket fall som helst så hittade jag lite där inne också. Bla så hittade jag en hel hylla med de där noll-kalori-grejerna som dom säljer på bla gymgrossisten i Sverige. Eeeeeeh, något billigare här om vi säger så. Jag köpte ketchup, dressing och peanut butter. Till min, och hela planetens, stora förvåning så smakade peanut butter;t inget annat än bajs. Nä okej, jag tyckte att det smakade sprit. Och acceton. Typ. Och det är väl ungefär det som är där i också. Men vad gör det när det var billigt och inte har några kalorier! Inte ett dugg, säger jag, och ska glatt handla ännu mer när vi är tillbaka nästa gång. FÖR ATT JAG KAN.

Här har vi dom. Blev lovad lycka och gröna ängar (av mig själv).
Inte riktigt vad jag fick. Men lika glad för det är jag! 

Jag bjuder på bild-bonanza idag och slänger upp kepsarna och mössorna som jag snackade om för något inlägg sedan. Länge leve hösten och möss-tiden!

25;e, 26;e och 27;e

Glad i hågen, som jag alltid är, så satte jag mig ner och tänkte att jag skulle rensa min iphone och slänga över semesterbilderna till picasa lite snabbt. Haha! Det tog ungefär 30 minuter att ens få iphonen att koppla sig till datorn och nu kan jag inte föra över bilderna för att USB;t jag har var helt smockfullt av bilder som jag inte vågar ta bort innan jag är helt säker på att allt är kopierat. Sen det här med picasa har jag haft igång i typ 30 min och det är typ 400 bilder kvar. Hahahahaha! What is UP med alla galna överförningar?! Kan någon medmänniska snälla bara ta ansvaret och uppfinna något som gör att bilderna överförs själva, inte kostar och inte tar 3 år. Tack på förväg!

Igår så var vi i Loveland och handlade, handlade och handlade! Där finns ett shoppingmall som ligger utomhus och är jätte bra. Ute var det ungefär rehundraÅTTIOTUSEN grader. Det är rätt varmt, så det satt som en smäck att kylas ner till max av alla AC;s och sen ut och svettas. Det var lite som att bada bastu och sen hoppa i en isvak. Men det är ju en upplevelse det också!

Det hindrade mig dock inte från att shoppa så hem åkte jag med kepsar, mössor, hår-rosetter och ett huvudsmycke. Mitt huvud har alltså att göra. Ska ha på mig allt samtidigt!

En så hemsk sak hände igår när vi var och handlade! Ja alltså, egentligen om jag ska vara helt ärlig så var den näääästan litelite rolig för oss, men för den stackars killen som skulle pierca sina öron i butiken var det en mycket jobbig… dag.

Vi var alltså inne i en smyckesbutik och i ett hörn står det en kille i tyyyyp min ålder som är helt speedad. Tillslut fattar jag att han ska pierca öronen (fett liten butik) (plus jag blev nyfiken). Han upprepar gång på gång hur SJUKT det är att han ska göra detta.
Vi snackar skjutpistol. Och öronen. Själv har man ju  varit med om sjukare saker men det hade nog inte denna stackars snubben för efter ett hål varvar han fosterställning på golvet med att kräka i en hink. Vi var därinne i säkert 50 minuter och när vi gick hade han precis blivit klar. JA MEN, den lilla lilla stackars killen. Han var helt förstörd och hans sällskap fick betala för honom och få all information ang tvättning och öronen och sånt medan han satt och kramade sopkorgen för allt han var värd. Undrar hur han hade hanterat en knäskål som sitter på sidan av benet!

Texten ovanför skrev jag igår och jag hade då inte en enda aning om vad jag snackade om när det gällde bild-överförningarna. Hahahaaaaaa, sammanlagt har jag lagt typ… 10H? på att försöka fixa allt, och endån är jag inte klar. På ett sätt så är det lite mitt fel eftersom jag är SÄMST på att överföra och därför har en så sjuk mängd att överföra när jag väl gör det. Ja men alltså, det är ju sjukt. I vilket fall som helst så la jag tiden hemma igår på att fixa min trötta iPhone. 3200 bilder är på ett UNGEFÄR den mängden av bilder man kan ha på sin iPhone innan den totalkraschar. Så nu vet ni det, och behöver inte ta reda på det genom egna misstag. Varsågoda.

Idag sitter jag på starbucks med en rensad telefon och skriver så att det ryyyyyyyyker över tangentbordet. Igår (blir lite rörigt med alla igår i texten nu, men ni bör kunna lista ut det) så gick vi nere på byn i flera timmar och bara kollade runt. Estes Park har jätte fina små shopping-gator med jättemysiga affärer och tack vare att vi bor här så behöver vi ju inte hets-handla som man så ofta gör på semestern annars. Nädå, vi spattserar lite bara, kollar in läget och framförallt så väntar vi in den stora rean som kommer med hösten. Ska ha en så sjukt detaljerad och genomtänkt shoppinglista när det är dags för rean! Sen ska jag kuta för mitt liv mellan affärerna, slå undan amerikanare och framförallt så ska jag fynda massor!

Idag har vi tagit det lungt faktiskt, rätt skönt. Jag har tränat knä-fan, städat, gjort en ny krigsplanering ang kommande bildöverföringar och sen så har jag haft jätte mycket egentid som det så fint heter och spa;at mig genom några timmar. Sen så somnade jag i 2 timmar och nu sitter jag helt speedad på starbucks. Jag bytade ut min älskade vanilla bean frappe mot en icetea idag. Helvete vad duktig man kan vara. Typ.

Nu tänkte jag lägga upp bilder på down town Estes, men det gick sådär då jag inte tagit några.
Istället blir det lita bilder från verandan på huset. Kan ej komma över hur vacker vi bor. 

Har jag inte sett en björn innan den 15;e november så ska jag spendera dom sista dagarna ute vid grillen.
En björn kan väl inte motstå grillat eller?! 

Rocky Mountians National Park

Idag har vi varit en sväng i nationalparken. Det är helt fantastiskt lyxigt att ha den så pass nära som vi har. På tio minuter är vi där och vi köpte på oss ett års-pass när vi var där första gången så vi susar förbi ingångarna tillsammans med de andra localsen! 

Träden skiftar snabbt i färgerna och vi såg stor skillnad mellan idag och förra veckan. En massa elkar såg vi så klart, men inga björnar. Björnar är mitt nya mål nu. Men även om vi inte såg björnar så var det en helt godkänd utsikt endån. 

Här kan man sitta och lyssna på tillexempel denna låten;
https://www.youtube.com/watch?v=MYSVMgRr6pw

Så luddig och liten 

Hur fräsig? Rätt fräsig. 

Allt ni behöver veta om elkar

När man bor som vi gör, rätt högt upp på berget mitt i The Rocky Mountains, typ 10 minuter utanför nationalparken, så stöter man på djur rätt ofta.

Ibland är det gulliga djur, som dom golliga små ekorrarna som ser PRECIS ut som Piff och Puff, eller som en liten gollig kollibri.

Ibland så är det lite, för oss, malplacerade djur såsom bersgetterna som verkligen ska ha sig en liten klöv-high-five för deras grymma balans.

Och ibland så är det en fullstädigt panikslagen elk-hona som springer för sitt liv, tätt följd av en elk-hane som boglar lite samtidigt som han jagar den stackars tjejen (?) för allt han är värd.

Elkar är utan tvekan det som vi ser absolut mest av. Vi ser dom minst några gånger om dagen och det är inte alls ovanligt att dom är precis utanför våra fönster. Alltså dessa djur så är sjukt enorma. På riktigt. Som en riktigt stor älg är dom. Tänk er det, och sen att dom lite casual traskar ut på leden som man går på. Dom bryr sig inte ett skit varken om människor eller bilar. Som om inte detta var festligt nog så är dom under september-oktober inne i sin brunstningsperiod, och är HELT och håller sjuka i huvudet. Fine om vi bara hade fått leva med att elk-hanarna är boggeling all day and all night (det låter typ som sjukaste skriket) men det är lite mer än så. Dom blir sjukt aggressiva och hetsiga och är faktiskt rent av farliga under denna tiden.

Som en liten bonus brukar vi också få bevittna lite snyggt juckande/pung-spännande tillsammans med boggelingandet. Alltså, det är helt groteskt! En stackars tjej som jag blir ju nästintill generad av allt detta luft-juckande. Men det verkar inte vara allt för lätt för pappa elk att få till det, därav alla panikdrabbade honor som springer för livet och därav allt luftjuckande och boggelingande.

Wow, man märker att man ska sluta skriva när man går in på djupet på pappa elks kärleksliv. Kika gärna in imorgon för en lika professionell utredning av bergsgetternas fortplantningssystem! (skoja bara, jag vet faktiskt inte alls hur dom gör) (vilket känns bra).

Lite mystisk bakgrund till pappa elks rundor of horror.
Känner ni igen er? The shining! 

Knappt på hugget. 

Jag hade också gömt mig! 

NO, HIIIIIDEEE LITTLE ELK, HIIIIIDEEE 

Litet diskret gps-band. 

NO, GO BACK ELKS 

To late :(

Bordercontroll

Kauai var alltså fint, och väldigt, väldigt varmt. Alltså, så varmt så att man nästintill höll på att förgås. Det var VERKLIGEN. VARMT. Kauai i all ära men snart var det dags att åka vidare till fastlandet.

Många byten och flygplans-nap;ar senare så var vi äntligen framme i Denver, Colorado. Men, för all del, tack för mellanlandningarna som gör att jag nu kan säga att jag även varit i Salt Lake City och Los Angeles. Med andra ord så är jag sjukt berest i staterna.

Här har jag nu bosatt mig och gör sådant så länge som jag bara kan. Vilket med amerikanarnas galna besöks-system ger mig 90 dagar.

På tal om det så var vi med om en rolig liten grej när landade i Los Angeles på väg till Kauai! Vi står vid en av kontrollerna och berättar hur länge vi ska stanna och varför. Plötsligt så får kontrollanten en besvärad liten min och börjar räkna på datumen.
Hoppsan sa, så visar det sig att våra biljetter gör så att vi är i landet i 91 dagar. GUD FÖRBJUDE. Pulsen höjdes lite innan jag insåg att hon faktiskt släpper in oss endån. Dock med dom varnande orden ‘’but if you stay this long, we won’t be happy if you come back’’. Och är det någon som man inte vill ha sur när man möter dom så är det väl endån the american bordercontroll.

Jag tror faktiskt att vår researrangör sa iallfall något i stil med ‘’hopp i helvete’’ när han fick reda på att vi förväntade oss nya biljetter hem. Så plötsligt blev vi ett fall för den svenska ambassaden i Washington och sen så hade vi plötsligt nya biljetter hem som förhoppningsvis räddar oss från Guantanamo och evigt fiendeskap med USA’s regering. Förhoppningsvis.

Typ här tänkte jag sitta tills november. Vår altan. 

Fort Collins 22 September 2014

Hopp i helvete vad tiden gick snabbt igår, det fanns inte alls tid till att sitta på Starbucks, smutta på en vanilla bean frappe (DEN ÄR ATT DÖ FÖR) och blogga. Tur att det kom en ny dag idag!

Igår så lämnade vi trygga bergen och åkte ut/ner/hit/dit till en av de lite större städerna som ligger tyyyyyyyyyyyyyp 80 minuter bort, nämligen Fort Collins. Vi har haft lite otur när det kommer till att lämna våra favoritområden som är Estes Park (där vi bor) och Loveland (dit vi typ alltid kör).

Förra gången åkte vi till Boulder och det vart ju inget annat än KAOZ kan jag säga. Kallt (Boulders fel), typ inga affärer och en massa, massa människor som hade rökt liiiiiite för mycket gräs och gärna ville ha med en i deras flowepower-team. Nä okej, det var orättvist sagt, jag fattade faktiskt inte riktigt vad dom ville ha med en i men vad jag förstod var att det var väldigt fel så som det var, och så kunde det inte vara. Men nog om Boulder!

Fort Collins hade väldigt god mat. Och mat. Och mat. Där var typ på riktigt 100 restauranger och sen kanske 3 butiker. På detta så var alla också väldigt påverkade. Men alltså sen samtidigt så är ju faktiskt gräs tillåtet här i Colorado, så risken är rätt stor att de man möter på tog sig en feting, eller 30, innan dom drog ut.
Ibland är det lite som dom gångerna då man kommer till en fest där folk har druckit mycket mer än en själv, män är liksom inte riktigt på samma festlighets-nivå. Typ. Eller något.

Nu inser jag att Fort Collins lät jätte hemskt, det var det inte. Men jag står inte och stampar för att vi ska köra tillbaka idag.

Skit med det, vi gjorde en fet grej innan vi drog hem! Vi hade en sit-down med en tattuerare! Wuhuuuuu. Först hade vi bokat tid till en tjej vars portfolio vi verkligen gillade, men helt i linje med mitt liv så hade hon ringt in sjuk samma dag. Vi löste det hela genom att gå över till en av de andra artisterna och jag gillade honom starkt! Vi fick oss dock båda en riktig reality-check när vi insåg att våra tatueringar kräver liiiiiiiiiiiiiiite mer plats än vi tänkt oss. Jag tänkte liksom mig min tatuering som en liten söt en på handleden, awwwwwwww.

Tatueraren sa direkt ¨eeeeeh, well no.’’ HOPPSAN. Så vi diskuterade lite fram och tillbaka och så skissade han upp supersnabba skissar.

Hem och på med tankemössan och utgå från de verkliga förutsättningarna. Men det blir nog bra det här!

Helt i USA andra avslutade vi road-tripen med några timmar (jo) på Walmart. Jag köpte en massa onödiga saker och kände mig mycket nöjd med mitt liv när vi kom hem och lagade tacos.

I sann blogganda får ni en bild på min lunch.
JA MEN - HUR GOD?! Väldigt god. 

Kauai, Hawaii 2014, Del 3 - snorkeltur

Jag har alltid varit riktigt rädd för vatten, men jag har alltid tvingar mig själv att bada endån. Mest så att ni inte tror att jag suttit som en tönt vid kanten. Det hade jag ju inte kunnat leva med om ni gått och trott. 

Den enda skillnaden mellan mig och folk med normalt förhållande till vatten är att jag fram tills förra året inte kunde bada utan att få en puls runt 680 bpm.

Jag är på riktigt fullständigt övertygad av det faktum av att en haj kan äta en NÄRSOMHELST. Jag menar, sjukare saker har ju hänt i världen än att en haj kommit i lite fel hav. Eller en pool. Eller ett badkar.

Ja, ni fattar, jag är lite sjuk i huvudet även på detta vis. I vilket fall som helst så ville jag bara betona hur sjukt det är att JAG drog ut på en snorkeltur längst Kauais kust OCH faktiskt hoppade i havet när det var meningen att jag skulle. Och snorklade typ själv. Alltså, jag satt inte som klistrad i full panik på sällskapet. Sen att man ser lite panik i mina ögon trots allt, det får man räkna med! Jag är stolt iallafall och det var en helt sjuk upplevelse.

Tyvärr fick min systemkamera stanna hemma denna dag, men vattenkameran kämpade på vad den kunde och här är resultatet.

Vi fick sällskap att delfiner flera gånger under dagen! 

Och havssköldpaddor! Hamnade utanför gruppen när jag letade efter en.
Ni hör ju själva - jag är nu på tok för modig. 

Känner ni igen er?! Från Pirates-filmerna. Här sprang Johnny Depp. Båten var dock inte här då. 

Innan vi hoppade i. Knappt beredd på att dö. 

Hammarhajar

Krokodiler

Önskar verkligen att jag hade skillsen till att fixa in en haj i bilden.
Överlåter det hela till PS-proffset Elin.

Så sjukt litet och smidigt bett :)

Vithajar