Fort Collins 22 September 2014

Hopp i helvete vad tiden gick snabbt igår, det fanns inte alls tid till att sitta på Starbucks, smutta på en vanilla bean frappe (DEN ÄR ATT DÖ FÖR) och blogga. Tur att det kom en ny dag idag!

Igår så lämnade vi trygga bergen och åkte ut/ner/hit/dit till en av de lite större städerna som ligger tyyyyyyyyyyyyyp 80 minuter bort, nämligen Fort Collins. Vi har haft lite otur när det kommer till att lämna våra favoritområden som är Estes Park (där vi bor) och Loveland (dit vi typ alltid kör).

Förra gången åkte vi till Boulder och det vart ju inget annat än KAOZ kan jag säga. Kallt (Boulders fel), typ inga affärer och en massa, massa människor som hade rökt liiiiiite för mycket gräs och gärna ville ha med en i deras flowepower-team. Nä okej, det var orättvist sagt, jag fattade faktiskt inte riktigt vad dom ville ha med en i men vad jag förstod var att det var väldigt fel så som det var, och så kunde det inte vara. Men nog om Boulder!

Fort Collins hade väldigt god mat. Och mat. Och mat. Där var typ på riktigt 100 restauranger och sen kanske 3 butiker. På detta så var alla också väldigt påverkade. Men alltså sen samtidigt så är ju faktiskt gräs tillåtet här i Colorado, så risken är rätt stor att de man möter på tog sig en feting, eller 30, innan dom drog ut.
Ibland är det lite som dom gångerna då man kommer till en fest där folk har druckit mycket mer än en själv, män är liksom inte riktigt på samma festlighets-nivå. Typ. Eller något.

Nu inser jag att Fort Collins lät jätte hemskt, det var det inte. Men jag står inte och stampar för att vi ska köra tillbaka idag.

Skit med det, vi gjorde en fet grej innan vi drog hem! Vi hade en sit-down med en tattuerare! Wuhuuuuu. Först hade vi bokat tid till en tjej vars portfolio vi verkligen gillade, men helt i linje med mitt liv så hade hon ringt in sjuk samma dag. Vi löste det hela genom att gå över till en av de andra artisterna och jag gillade honom starkt! Vi fick oss dock båda en riktig reality-check när vi insåg att våra tatueringar kräver liiiiiiiiiiiiiiite mer plats än vi tänkt oss. Jag tänkte liksom mig min tatuering som en liten söt en på handleden, awwwwwwww.

Tatueraren sa direkt ¨eeeeeh, well no.’’ HOPPSAN. Så vi diskuterade lite fram och tillbaka och så skissade han upp supersnabba skissar.

Hem och på med tankemössan och utgå från de verkliga förutsättningarna. Men det blir nog bra det här!

Helt i USA andra avslutade vi road-tripen med några timmar (jo) på Walmart. Jag köpte en massa onödiga saker och kände mig mycket nöjd med mitt liv när vi kom hem och lagade tacos.

I sann blogganda får ni en bild på min lunch.
JA MEN - HUR GOD?! Väldigt god.