Bordercontroll

Kauai var alltså fint, och väldigt, väldigt varmt. Alltså, så varmt så att man nästintill höll på att förgås. Det var VERKLIGEN. VARMT. Kauai i all ära men snart var det dags att åka vidare till fastlandet.

Många byten och flygplans-nap;ar senare så var vi äntligen framme i Denver, Colorado. Men, för all del, tack för mellanlandningarna som gör att jag nu kan säga att jag även varit i Salt Lake City och Los Angeles. Med andra ord så är jag sjukt berest i staterna.

Här har jag nu bosatt mig och gör sådant så länge som jag bara kan. Vilket med amerikanarnas galna besöks-system ger mig 90 dagar.

På tal om det så var vi med om en rolig liten grej när landade i Los Angeles på väg till Kauai! Vi står vid en av kontrollerna och berättar hur länge vi ska stanna och varför. Plötsligt så får kontrollanten en besvärad liten min och börjar räkna på datumen.
Hoppsan sa, så visar det sig att våra biljetter gör så att vi är i landet i 91 dagar. GUD FÖRBJUDE. Pulsen höjdes lite innan jag insåg att hon faktiskt släpper in oss endån. Dock med dom varnande orden ‘’but if you stay this long, we won’t be happy if you come back’’. Och är det någon som man inte vill ha sur när man möter dom så är det väl endån the american bordercontroll.

Jag tror faktiskt att vår researrangör sa iallfall något i stil med ‘’hopp i helvete’’ när han fick reda på att vi förväntade oss nya biljetter hem. Så plötsligt blev vi ett fall för den svenska ambassaden i Washington och sen så hade vi plötsligt nya biljetter hem som förhoppningsvis räddar oss från Guantanamo och evigt fiendeskap med USA’s regering. Förhoppningsvis.

Typ här tänkte jag sitta tills november. Vår altan.