The Stanley Hotel

Idag var dagen då jag tappade det fullständigt och gick på spöktur i ett av USA;s mest hemsöka hus. För er som känner mig så vet ni att det hela antagligen har ärrat mig för livet, så är det bara! 

Det sägs som så att andar/demoner känner av en människas rädsla och dras till de räddaste - om detta är sant så lär jag ju vara som en… hmmm, något lockande… en… ja men jag vet inte, men något EXTREMT lockande. Så det var ju ett bra beslut att placera mig i just The Stanley Hotel. Men till allas, och framförallt min egen, förvåning så blev jag inte alls rädd! Och nu har det endån varit mörkt i typ 2 h och jag är fortfarande inte rädd! En stor seger för mig alltså!

Hotellet är otroligt vackert och så sjukt enormt. Det var coolt att vara på samma ställe där dom spelat in Dum & Dummare, där Stephen King fick sin inspiration till The Shining och där dom spelade in The Shining - The Mini Series. Fett coolt!

Dessutom så vart det riktigt häftigt att höra om alla inblandade personer och all paranormal aktivitet. Är det någon som undrar hur The Shining kom till, hur Jim Carrey tvärvägrar att komma tillbaka till byggnaden eller vill höra några spökhistorier så är det alltså mig ni ska ringa, så nu kan ni koppla av med det problemet.

Så nä, 5 utav 5 toasters fick The Stanley Hotel, lätt! 

Dock så förväntar jag mig fortfarande att ångesten kommer krypande lagom tills det att vi ska sova - det blir festligt! Jag ska ta vara på min coolhet så länge som jag bara kan och kastar upp några bilder från idag. Ni kan väl säga till om ni ser några spöken (förutom mig alltså)!

''Närå, jag är inte rädd''

Ser ni tvillingarna?

217 - där Stephen King och sedan Jim Carrey bodde, och där en gammal hushållerska spökar.
Enligt myten bäddar hon sängar och rättar till kläder, endån OK spöke. 

Här står jag och chillar lite avslappnat utanför en av byggnaderna. 

''heheheheheEHEHEH närå, fortfarande lugnt''

 

Ser ni någon i fönsterna?