Ken Ring, Livet

Ibland så när jag står där på stationen 06;25 så är jag något så katastrofalt sugen på att köpa tillbaka min gamla bil som såldes under tiden som jag bodde i USA. Fast det hade egentligen inte behövt vara just den. Som tex imorse. Då hade jag utan tvek kunnat köpa på mig en range rover årsmodell 15 eller en bentley årsmodell 2040. Vad som helst bara för att slippa stå där och frysa mina kulor av mig. Nu är jag ju tjej och äger inte just sådana kulor som jag menar i denna text, så då kanske ni får en uppfattning om hur kallt det var.

Kära skånetrafiken. Jag förstår att ni vaknade imorse och fullständigt flög av era små tågstolar när ni såg att det var snö ute. Man kan säga att ni inte alls höll i era små hattar, och dom flög så himla, himla långt bort. Just av chocken av att snön var här.
För att göra en annan jämförelse så kan man säga att ni ropade hej innan båten gått i hamn, när ni trodde att vintern var över. Ja, jag blir osäker på hur det egentligen gick till, men jag förstår att ni blev något så jävulskt överraskade imorse när snön var här.

För annars finns det ingen anledning till att jag stod och frösfrösfrös en kvart längre imorse än jag gör alla andra morgnar. Det skulle inte heller finnas någon anledning till att jag sedan fick stå en kvart till i Ramlösa eftersom att jag missat min anknytning. Och hade inte ni blivit så totalt överrumplade så skulle jag absolut inte behövt frusta mig fram som en liten arg elefant 20 minuter försenad till jobb. Inte heller skulle jag behöva stå som en packad sill på vägen hem, eftersom att tidigare avgångar blivit avbokade.

Fast tro det eller ej, skånetrafiken, inte är jag arg för det, (imorse var jag lite - precis innan kulorna trillade av) för jag var fullt upptagen med att lyssna på Ken Ring!

Japp! Storytel är min nya drog och Ken Ring's självbiografi vart först ut efter att ha lyssnat på hans intervju i Värvet någon dag tidigare. Vad jag tycker?

Ken imponerar med att vara fett ärlig, och framförallt så kan han verkligen föra sig i tal. Däremot så gör han mig något så in i helvetes förbannad. Fan, Ken! Varför kunde du bara inte ta det lite jävla lugnt någon gång?! Var gång man tror att det löser sig, så snortas det något kilo och allt blir skit, innan det löser sig igen.
Att han inte uppskattar (läs: avgudar) eminem lika mycket som mig vägs upp mot att han avslöjar en hel del om Sveriges hiphopelit. Tror bla inte att Petter skulle gå genom eld för att få tag i ett ex. Han hade nog hellre kastat in alla ex i en eld istället faktiskt.

Jag ger Ken's bok 4 utav 5 toasters! Den sista toastern får han inte då det är min principsak att vara emot narkotika. Som den lilla gnällkärring jag är.

Tack, Ken, för att du gör att jag överlever pendlingen!