Livin' la vida loca

Tänk så tråkigt livet hade varit om man gick i samma spår hela tiden, om man gick enligt samma rutiner dag ut och dag in. 

Tex som att gå upp i tid var dag, hinna göra v sig på det sättet som det är tanken att man ska. 
Hinna borsta tänderna var eviga morgon och framförallt - att vara tvärsäker på att man ska komma i tid till jobb.  
VAR hade spänningen varit? 
 
Nääääääääääääää, det är minsann inget för mig det där perfekta livet så därför kör jag en gammal klassiker lite då och då. 
För att liksom krydda upp tillvaron, och i morse var det dags! 

 
Det gick till på följande vis;
*först så snoozaade jag mig igenom ungefär 15 larm 

*sen vaknade jag av mig själv EXAKT 06;16 - vilket gav mig goa 14 minuter tills tåget avgår

*slängde in linserna samtidigt som jag slet på mig dom första kläderna jag kommer åt (idag slutade det med blommiga tights och en skjorta - bra för att vara en kaosmorgon!)

*sen kastade jag upp hunden för trappan och följde efter själv

*slutligen så kastade jag mig fram till stationen. Favoriten är att ta cykeln och cykla som om livet stod på spel. 
 
Idag fick jag dessutom en bonus; piss-regn. Alltså det bara ööööööööööööste ner. Så då la jag till den gamla godingen att stå-på-trappen-och-skrika-6;20-på-måndags-morgonen (i morse blev det ´´MEN ÄR DET ETT JÄVLA SKÄMT ELLER?´´). 
 
Nä, det är tur att man tänker på att krydda till tillvaron ibland! Så att man inte blir allt för bekväm menar jag. 
Man vet att man lever när man kippar efter andan på tåget och knappt vet vart varken hund eller cykel är! 
 
Jag fortsätter dagen i samma rutin-brytande spår och åker för att möta upp världens bästa familj för restaurang-middag. En måndag!